German 1805-1873 Franz Xaver Winterhalter Galleries German painter and lithographer. He trained as a draughtsman and lithographer in the workshop of Karl Ludwig Scheler (1785-1852) in Freiburg im Breisgau and went to Munich in 1823, sponsored by the industrialist Baron Eichtal. In 1825 he began a course of study at the Akademie and was granted a stipend by Ludwig I, Grand Duke of Baden. The theoretical approach to art of the Akademie under the direction of Peter Cornelius was unfamiliar to him, as in Freiburg he had been required to paint in a popular style. He found the stimulus for his future development in the studio of Joseph Stieler, a portrait painter who was much in demand and who derived inspiration from French painting. Winterhalter became his collaborator in 1825. From Stieler he learnt to make the heads of figures emerge from shadow and to use light in the modelling of faces. He moved to Karlsruhe in 1830 with his brother Hermann Winterhalter (1808-92), who had also trained with Scheler and had followed him to Munich.  Related Paintings of Franz Xaver Winterhalter :. | Portrait of Queen Victoria, Prince Albert, and their children | Franz Joseph I, Emperor of Austria | Portrait of the Queen Marie Amelie of Bourbon-Two Sicilies, Queen of the French | Princess Pauline de Metternich | Wienczyslawa Barczewska, Madame de Jurjewicz |
Related Artists:
COCK, Paul de
Flemish painter (1724-1801).
Melrose, Andrew
American, 1836-1901
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.